För en vecka sedan ungefär så nådde faktumet att Putin bestämt sig för att ta folket och naturtillgångarna som finns i Ukraina. Ingen skillnad på honom och Karl den XII. Sjuka maktmänniskor som inte kan annat än att förstöra gör just enbart det – förstör och förgör utan rim och reson.
På måndag ska jag byta sond. Sonden har jag in i tunntarmen för att få i mig näring. Det är en rätt dyr behandling det med sond och sondnäring och allt som är runtomkring detta. Efter förra helgen var jag rätt säker på att det bästa för Ukraina, för världen, var att jag tog mitt liv. Pengar skulle frigöras till detta land som förhoppningsvis på något sätt kunde öka våra möjligheter till att hjälpa Ukraina, men oxå stå emot en invasion från Ryssland.
Hade djupa samtal med Mats på onsdagen. Bland annat så tänkte han som så att om jag försöker kämpa ett tag till med så positiv energi som möjligt så sprider Gud den energin till andra även om jag inte vågar gå ut någon dag och då kanske den positiva energin till slut når någon i Ukraina så att den orkar kämpa emot Ryssland lite till. Kanske är det som så, att jag inte ska ge upp riktigt ännu. Har ju dock inget att bidraga med. Kan inte skänka pengar, kan inte ta emot någon person i mitt hem, kan inte anmäla mig till tjänst inom försvaret eller som tex extra personal inom vården. Kan verkligen inte bidraga varken till kriget i Ukraina eller annorstädes.
På torsdagen gick jag till gudstjänsten trots att varken Mats eller grannfrun följde med. Tack gode Gud för att jag gjorde det! Prästen delade att även han kände sig maktlös och inte tyckte att han kunde bidraga med någonting. Han var lika modfälld som jag. Detta till min mycket stora förvåning för jag tycker ju inte alls så. Tänker att han kan bidraga en massa och inte alls är en parasit på samhället såsom jag är. Han berättade då hur en äldre kvinna i församlingen kommit fram till honom under veckan och tackat för att församlingen hade bönestund för Ukraina varje dag. Hon tackade honom för att be var det enda som hon kunde göra som gammal och skröplig. Oj, vad det träffade mig mitt i hjärtat! Hon och jag tillhörde ju typ samma gäng, vi som är för skröpliga för att kunna göra någonting praktiskt och faktiskt. Be kan vi ju alla göra!
Under gudstjänsten så började jag fundera på om jag i alla fall skulle ta emot den där behandlingen på måndag. Att istället för att ta mitt liv börja be till Gud om att mig ork att stå emot svärtan. Att istället för att ta mitt liv börja be till Gud om börja be mycket mer och på så sätt ge det lilla som jag kan ge. För det är ju enbart Gud som kan göra någonting över huvud taget. Tyvärr lyssnar inte vi människor på Gud så därför finns det så mycket ont på vår jord. Själv kom jag ju inte ens på att jag kunde be, utan jag trodde att allt var upp till min egen kraft. Jag glömde Gud igen. Putin och hans anhängare lär ju inte lyssna till Gud, men förhoppningsvis så finns det en massa andra som gör det som kan påverka åt ett bättre håll. Min bön kan göra skillnad även om jag inte får veta precis hur, när och var.
Ber för att Du, Gud ska ge mig lika mycket mod och hopp som barnets mod och hopp så att jag istället för att fastna i modfälldhet sprider positiviteter. Ber för att Du, Gud ska visa mig skogsstigen, även om den är snårig, som Du stakat ut för mig så att jag kan ge istället för att fastna i rädsla. Ber för att Du, Gud ska göra oss alla till modiga barn som precis som Linnéa vågar hoppa, hoppas, sprida hopp. Ber för att Du, Gud ska ta hand om alla som lider oavsett var de råkar ha sin jordeliga boning. Ber för en mycket hoppfullare tillvaro för både ryssar och ukrainare. Ber för fred och minskat lidande över hela jorden. Ber…
Hoppas att du ser din betydelsefullhet idag! Marie