Hej! Deltog över helgen som gick i den andra och avslutande delen av ”Retroläger för ryggmärgsskadade”. Tufft även denna gång, men lärde mig från förra gången att lite mer ta hand om mig så att jag inte som förra gången blev mer än positivt slutkörd. Tog bland annat en extra natt på hotellet så att jag inte kom direkt från 5 timmars sittande i special-taxi till föreläsningarna, deltog inte i allt så att jag hann med min kropp och övrigt som ingår i ordet mig. John Högberg som drog i gång dessa läger för ett tag sedan ska ha all heder för det. Det är verkligen välbehövliga kurser. När jag var nyskadad så åkte jag på ett par läger med RG för att lära mig hur leva ett liv i rullstol. Det är lätt att tro att sedan så kan man ju det livet + att man själv kommer på knep + att personal inom vården hjälper en. Till viss del sant, men precis som för alla andra människor så åldras våra kroppar. Det innebär att vi måste komma på nya knep för att avlasta, bygga upp, ta emot mer hjälp, stå ut med smärta, förebygga och lösa problem som är specifika för kombinationen utav åldrande och förlamande kroppar.
Axlarna till exempel är inte byggda för att användas 24 timmar om dygnet och framför allt inte för att ”gå med” i 20, 30, 40 år med. En axel är byggd för att vara rörlig, jämfört med höftleden som är byggd för att klara utav att bära upp kroppen och ta emot stötarna som blir när man går. Att tvingas till att avlasta axlarna, att sitta helt still med armarna och se på när någon annan gör det som man själv vill klara utav som till exempel när hemtjänsten hjälper mig. Att tvingas till att avlasta axlarna genom att sitta still och titta på någonting på datorn på dagtid, eller helt enbart sitta still med vilande armar och landa i hjärna och själ tycker jag är görsvårt! Jag gillar att hålla på, att röra på mig, att fixa och dona. Även om jag läser en tidning så använder jag ju armarna för att bläddra, för att hålla fast tidningen etcetera så inte ens det är ett bra alternativ för mig att avlasta axlarna. Märkt sedan i höstas när jag var på den första delen utav Retrolägret att de där avlastningarna, någon kvart här och där hjälper väldigt mycket, till mitt förtret. Får mindre ont, blir smidigare, hittar tillbaka till bättre hållning och ergonomi. Många gånger sätter jag mig enbart still utan stimulans. Sätter larmet på en kvart. Måste verkligen mentalt kämpa för att sitta still med armarna i så vilsam position som möjligt och enbart tillåta hjärna och själv att få leverera vad de än levererar. Oftast kommer det svåra och smärtsamma minnen och känslor. Mår rätt dåligt psykiskt när jag inte kan avreagera rädsla, oro och ångest genom att hålla på med händerna, men samtidigt så mår kroppen, själen och hjärnan bra utav att få några stunder om dagen med att bara vara, hur smärtsamt det än blir inombords. För nacke, axlar, skuldror och händerna är det enbart positivt. Försöker tänka som så att jag ökar mina chanser till att några år längre, än om jag inte avlastar nu, klara utav att rulla på promenader och intensivare körningar. Det är ju min frihet att vara ute och rulla och njuta av naturen, djuren och staden. Dessutom så byggs ju muskler och annat upp när man vilar, så tänker när det är som tuffast mentalt att nu sitter jag inte enbart stilla utan bygger muskler och då klarar jag utav stillasittandet några minuter till. Dessutom så kommer jag faktiskt på en hel del saker när jag sitter där och bara är. Kanske bra för dig oxå att tvinga dig till att någon kvart här och där stå eller sitta så bekvämt som möjligt och bara vara.
Skulle vilja bo så att jag hade tillgång till denna anläggning varje dag + att ha Frölunda torg (ett köpcentrum som jag gillar) precis bredvid och att allt skulle ligga i Göteborg. Det hade varit perfekt för mig 🙂 :-).
Fortsättning följer om allt som denna kurs gav mentalt, fysiskt och socialt.
Hoppas att du vågar vara snäll mot dig idag och ta hand om dig! Marie