Hej!
Vi vandrade i fädrens fotspår i måndags. Antingen man som Mats och jag har anfäders anknytning till Falköping eller ej så är det som så att även du troligtvis har anknytningar till denna trakt. Antingen genetiskt, kulturellt eller annat. Till och med Abba började sin bana här, på Ålleberg, av en slump, och mycket annat har sin början här till och med svensk kondomtillverkning. Den ansågs dock för hemsk för att få lov att finnas här i Falköping så den mannen fick flytta till Stockholm och i förlängningen så blev det Polarn&Pyret.
Att vara rotlös och på sätt och vis utan familj såsom jag är och plötsligt stå i en vägkorsning mitt i Falköping som gav mig flera djuplodande beröringspunkter gav mig en tyngd i fötter och ben trotts rullstolen. Det var som om jag drogs ner i myllan, som man säger i Skåne, varifrån jag också har många anfäder och rötter. I korsningen Östertullsgatan – Nygatan så fick jag reda på att namnbyten skett där och hus flyttats så att det visade sig att just där hade min ena anmoder bott efter att ha flyttat till staden från Kinnarp. Även om det inte var precis det huset som vi fick se på bilden så såg grannhuset likadant ut och gatubilden gav mig en hint om hur det kan ha sett ut och varit på den tiden. I samma korsning så finns där i dag ett hyreshus där det står en gammal gul paviljong bevarad. Ofta undrat varför den är där. Då visade det sig att en författare, poet och journalist från trakten som hette Martin Fredrik Gideon Martins deltog i en romantävling 1922 med boken Den gula paviljongen (hans utsikt från uppväxten). Han vann delat förstapris – med 10 000 kronor i belöning. Romantävlingen utlystes av Åhlén & Åkerlunds förlag där juryn bestod av Selma Lagerlöf, Daniel Fallström och Ejnar Smith. Boken vållade skandal på grund av sitt förment osedliga innehåll. I Svenska Dagbladet anmärkte exempelvis Fredrik Böök på den i hans tycke ”snuskiga och obeskrivligt gemena tonen” i Martins roman. Boken inspirerade påföljande nyår till revykupletten Den gula paviljongen med text av Emil Norlander och musik av John Redland. Låten ”Den gula paviljongen” är idag mest känd med inspelningen utav Anita Lindblom
Gideon Martins föddes den 19 september 1882 i Falköping och dog den 25 juni 1938 i Göteborg. Från 1915 var Martins redaktör och utgivare av veckobladet Nyaste Snällposten i Göteborg. Martins utgav flera romaner och noveller med motiv från Göteborg.
Gideon Martins. Foto 1930.
(Gideon Martins var son till skomakarmästare Fr. Andersson och Johanna Matilda Johansdotter. Han växte upp i kvarteret Skomakaren i Falköping. Han var gift med Maj Barck, dotter till slöjdlärare Johan Barck och Augusta Barck, född Ljung. Martins hade år 1925 sin bostad i Långedrag.)
När guiden som höll i Stadsvandringen spelade upp låten så förflyttades jag till Purpurgatan 15 på Näset i Göteborg, till vardagsrummet där mormor sjöng denna låt och i bästa fall fick morfar att dansa några varv med henne. Tårarna av saknad, men också av tacksamhet fyllde mina ögon samtidigt som jag njöt av nuet. Att stå där och lyssna på Anki Rundquists härliga röst och goa dialekt berätta om skrönor och fakta från Falköping tillsammans med andra intresserade människor en härlig hösteftermiddag samtidigt som jag drogs ner i den historiska marken av dåtidens kontakter till lilla mig var magiskt. Dåtiden som i 1800-talets Falköping som guiden Anki berättade om tillsammans med de berättelser som morfar berättade för mig om den tiden och släkten hans blandades med dåtiden som i sena 1900-talets familjetillhörighet i på Purpurgatan i Göteborg. Framför allt att få dela detta med Mats, gubben min, min livskamrat på alla plan var obeskrivligt vackert. En stunds godhet. Mats har också anknytning till platsen alldeles intill för där startade tändsticksfabriken som senare flyttade till Vänersborg varifrån hans rötter kommer, alltså inte bara från Vänersborg utan från själva tändsticksfabriken. Inte undra på att det är lätt att jag tänder på honom 😊.
Fotot taget efter 1936. Den översta våning tillbyggdes då. Man behövde lagerutrymmen, men folket i byn förfasades över hur fult byggnaden hade blivit. Om de hade vetat hur fult hus det står där idag så hade det nog varit annat ljud i skällan.
Stadsvandringen gick från Falköpings yngsta torg där statyn Venus uppstigen ur havet står. I Falköping kallas hon för MaltaJohanna och ingen vet riktigt varför hon kallas som så. Guiden berättade om att när hon skulle avtäckas 1931 så lyckades inte borgmästare Sigurd Koch få ner skynket. Detta blev ju givetvis ett stressmoment för borgmästaren. Någon rådig man sprang till järnhandeln i närheten och hämtade ett metspö och efter mång om och men så lyckades täckelsen falla. Då i all stress så säger stackars Koch fel och säger att här är Venus uppstigen ur badet 😊. Så fortsatte vandringen till Brunnstorget som sitter ihop med Kött-torget och där man funnit två halshuggna vikingaskelett. De hade troligen bragts om livet av kristna personer för deras huvuden var placerade mellan bene och de var placerade på ett hånfullt vis i nord-sydlig riktning och utanför kyrkans murar. Så in i St. Olofs kyrka och den finns det mycket att säga om. Det bästa tycker jag är hur de lyckats bevara historien, men ändå gjort den användbar för dagens människor, alltså även för sådana som Mats och mig som har rullstolar. Trätorget blev nästa anhalt där det står en Brunn med flickfigurer. Där kunde man och innan dess drick naturligt uppspringande vatten. Detta stoppades när en läkare fick för sig att det på grund utav att källådern rann genom begravningsplatsen som liggen ovanför inte var tjänligt vatten att dricka. Å andra sidan som Mats sa så smorde man in sig med olja som fått rinna över reliker i kyrkan i hopp om läkning. Kanske är det läge att släppa på vattnet igen för vem vet, lite skit rensar ju magen och enligt tron på relikers läkande förmågor så kanske det till och med för extra krafter med sig via diverse skelett…
Slutligen kom vi till Hästabacken. Här var det kreatursmarknad under lång tid. Guiden berättade om hur hennes pappa som 13-åring hade lett en ko från Luttra kyrkby till Hästabacken för att sälja den och jag kan tänka mig att det nog var runt 40/50-talet.
En gång i tiden var Falköping den andre mest hästtäta bygden. Idag är det övervägande kor som gäller. (och kyrkor och i varje kyrka finns det ju ett kor 😊.)
Hoppas att detta ger dig lite inspiration inför söndagen! Marie