Hej!
Det som jag ska skriva om idag är väldigt svårt för mig att skriva om. Det gav mig panikångest idag. Det gav mig panik-rädsla idag. Det gjorde att jag hela förmiddagen gick i ett töcken av dåligt mående. Det kan till och med ge mig black-outs. Så jag vet inte hur bra jag kommer att förmedla gårdagen till dig. Det är att ha det bra. I går hade jag nämligen en fantastisk dag. Enlig psykologerna så är det väldigt ofta så när man har PTSD att man har svårt för det där med att må bra.
Vaknade i går med en kropp som äntligen börjat få sin rättmätiga portion av träning. Gått upp några kilon så den klarar dessutom av att träna. Var rätt positivt inställd till livet. Månen var enormt vacker där den lös över Mösseberg och skänkte hela Falköping ett skimmer av silver. Fixade och donade i min lägenhet både med måsten och med viljen. Det mesta fungerade utan större misstag eller otur för ovanlighetens skull. Min gubbe ringde och vi hade ett trevligt samtal innan jag tränade ett styrke-pass för att därefter få mig en skön stunds middagsvila med sondvälling och te. Inte ens pumpen till sondvällingen krånglade. På eftermiddagen gav Mats och jag oss i väg på en skön runda inom Falköpings gränser och njöt ånyo av månen. Vi hade den framför oss halva turen och det skådespel som de rosa och lila molnen bjöd på tillsammans med månen var fantastiskt. Falköping har väldigt speciella skådespel av just moln och ljus. Tror att det är dess belägenhet mellan två berg som gör mycket. Trött på ett skönt sätt efter några timmars träning på nya områden och med trevliga samtal så stöp jag i min fåtölj. Där såg jag på Scalateaterns uppsättning av Carl-Bertil Johnssons julafton och oj vad den var professionell och speciell på ett för mig rätt sätt. Såg den via SVTplay innan jag somnade till något utav mina vanliga sov-program.
Dagen skänkte mig en mjukhet som jag inte är van vid. Jag hade inte fokus på vad som komma skulle, hade inte så många återupplevelser, var ovanligt lite spänd i kroppen, mådde inte illa, tacklade min ständiga smärta bra, hade en viss tillförsikt och kunde ta in nuet på ett för mig mycket ovanligt vis. Njöt av naturen och kände en oerhörd tacksamhet för den tvåsamhet som jag lever i nu. Just värmen och mjukheten som befann sig i min själ samt tacksamheten och skrattet gav mersmak.
Hoppas att du kan njuta till och från i ditt liv! Marie