Hej!
Tänkte i natt på det där med hjältar. Såg på ett avsnitt av ”Coast Guard Alaska”. Ett fartyg klarade inte av det oväder som plötsligt drog in och ropade därför Mayday. Ovädret var så enormt så att en sträcka som vanligtvis tar en halvtimme för kustbevakningens helikopter tog flera timmar. väl framme var kustbevakningen tvungen att överge fartyget och dess besättning för stormarna, mörkret, snön och kylan gjorde räddningsuppdraget omöjligt. Nedslagna flög de tillbaka och lämnade över till nästa gäng i hopp om att vädret skulle ha bedarrat. Vädret hade inte blivit bättre så inte heller de klarade av att rädda besättningen. Det tredje arbetslaget som kallats in från ledighet hade bättre tur med att dagen grydde och vädret hade lugnat sig. Då hade det inom loppet av 12 timmar bildats is över hela båten och så tjock is på havet så att den överlevande besättningen kunde gå på isen. Helt enormt hur vädret snabbt kan förändra! I mina ögon var ju dessa människor, både besättning och kustbevakningen, enorma hjältar. Nästan som om de är en annan sorts människor än vad än annan är.
Så har vi då min hjälte – Mats. Haft några jobbiga dagar med mig själv. Varit tufft med kropp och själ och det faktum att det är så mycket som jag behöver hjälp med på grund utav mina funktionsvariationer av kroppen och att jag är fattig och att jag gjort så många felval genom livet. Trots att Mats själv hade en tuff dag igår så drog han ut mig till Jula, och mätte och fixade hemma hos mig, och fram för allt pratade med mig flera gånger både när vi sågs och över telefon. För mig finns det inte något större hjältemod än det som han gjorde i går. Han peppade mig, var kreativ, kom med lösningsförslag både bra och galna, och inte minst släpade hem hyllor med hjälp utav sin el-skoter och slet därmed ont.
Hoppas att du oxå har vardagshjältar runt dig! Marie