Söndagen den 18 september 2022
Hej!
I dag söndag och ännu en skön höstdag. Klar och hög luft och mestadels soligt och för mig lagom temperatur. Tänkte fortsätta lite på samma tema som sist, det där med diskriminering och rasism. Det är ett svårt ämne som innehåller som många komplexa och mänskliga delar. Det är också ett svårt ämne för maktmänniskor använder det för att härska genom att söndra. Vi har alla fördomar. Det är mänskligt att finna en sorts falsk trygghet i att sätta in människor i fack. Utmaningen är att oavsett om en fördom är positiv eller negativ ta sig förbi den första instinkten och se människan framför sig. Det är en utmaning och innebär att inte vara naiv ej heller dömande. I alla fack, alla epitet som man kan sätta på oss människor så finns det individer av alla de sorter; lata, engagerade, tänkande, dömande, glada, sura, arga, elaka, maktmänniskor, offer etcetera, etcetera Det är det som man måste ha med sig i alla möten med individer. Viktigt och kanske viktigast är också att förstå hur makthavare gör allt för att ha makten. De lurar oss och skrämmer oss på alla möjliga vis. Så som jag ser det så är det i princip inte någon maktmänniska som inte i första och sista hand enbart tänker på sig själv och att få behålla sin makt. En maktmänniska oavsett position i samhället och/eller familjen njuter av makt och vill ha mycket utav det precis som en som gillar choklad vill ha mer utav choklad och hittar alla möjliga ursäkter för att tillåta sig att ta sig minst en bit oavsett om det är bra för den själv eller andra. Vi som inte är maktmänniskor har ett ansvar att protestera, att genomskåda, att samlas kring att stå emot och inte låta oss duperas så lätt – men det är verkligen inte lätt. Lååångt ifrån lätt.
Om någon uppfattade mitt förra inlägg som om jag är bitter så är det nog rätt. Ja, jag är ledsen och arg över att personer som jag själv som då är en funktionsvariant som går medelst rullstol inte räknas med. Riktigt frustrerad, ledsen, nertryckt och arg. Ur ett samhällsperspektiv så är det ett oerhört resursslöseri. Ur ett personligt perspektiv så är det så nertryckande att vara paria i ett samhälle när man har en massa att bidra med så att det är minst dubbelt så många funktionsvarianter som har psykiska problem såsom depressioner och benägenhet till att ända sina liv än med en jämförande del av den ”vanligare” befolkningen. Den psykiska ohälsan som räknats fram har som grund att just vara helt utanför och marginaliserad, alltså inte beroende på själva funktionsvariationen eller sjukdomar. Menade inte i mitt förra inlägg att invandrare och funktionsvarianter ska ställas mot varandra. Det är var många politiker gör oavsett partifärg. Inte alls, vi är alla resurser och vi har alla ett eget-värde och vi behövs. Dock så är det faktiskt som så att det spelare inte någon roll vad folk i Sverige i dag och 30 år bakåt har för politisk åsikt, bakgrund tex. Invandrare eller ej, ålder, religiös tillhörighet, sexuell läggning eller annat för ni alla som inte är funktionsvarianter diskriminerar och det är på något sätt ok i samhället. Förstår inte det. Tycker inte att det är vare sig schysst eller smart. Det är elakt! Det är diskriminerande!
Idag ska det i alla fall hända något positivt på just den fronten. Mats och jag ska nämligen välkomnas i St. Olofs kyrka som kyrkvärdar. Det är unikt. Vi är hedrade. St. Olofs kyrka är dessutom väldigt anpassad trots dess höga ålder. De som ville anpassa den för några år sedan fick bråka något extremt. Mest måste församlingar bråka med antikvarieämbetet. De personerna har jag inte mycket gott att säga om. Det går oftast inte ens i kyrkan. Nåväl när jag flyttade hit så tog jag för givet att St. Olofs kyrka skulle vara rätt otillgänglig. Döm om min förvåning när jag nervös och tungsint rullade in där för några höstar sedan och märkte att det gick hur bra som helst att vara där med rullstol, rollator, barnvagn, käpp eller så. Har under dessa år dessutom märkt hur denna församling är väldigt mänsklig över lag. Som funktionsvariant känner jag mig väldigt välkommen och församlingen är väldigt brokig och erbjuder många olika former av sammankomster. I dag är det mer traditionell högmässa med nattvard och allt och så ska Mats, en som heter Inger och jag välkomnas som kyrkvärdar. Är klart nervös, men nyfiken och positiv.
Hoppas att du får en fin höstdag och att du känner dig behövd! Jag behöver dig om inte annat som läsare och det betyder mycket för mig!
Marie