Hej! I dag är det lördag och det innebär att det inte blir någon vård. Veckorna är annars fyllda med att försöka hålla den kroppen på så tip-top som möjligt. I går var det en ovanlig och vanlig fredag. Kom upp i tid, dvs vid 5.00 så att jag i lugn och ro hann starta dagen i tystnad, med Wordfeud och med en god kopp te. Hann prata med Mats, vilket var görskönt, innan dagen drog igång ordentligt. 8.00 bar det av till vårdcentralen för veckans besök. Hade lång väntetid innan besöket så hann med att kontakta vård och omsorg på olika plattformar, bland annat till arbetsterapeuten. Bromsen på rullstolen som jag har inomhus släppte nämligen på torsdagen så att jag stöp framstupa – inte bra och inte skönt. Hade sådan tur så att en man från Hjälpmedelscentralen ringde någon timme efter och kunde redan då på morgonen köra från Skövde för att laga rullstolen + att Mats var hemma så att han kunde ta emot honom ifall jag inte hann hem. På vägen hem blev det ett innerligt samtal med chauffören, en av det riktigt bra chaufförerna. Han brukar säga att han inte ”bara” kör taxi utan kör medmänniskor. Som ni förstår så ger han väldigt mycket till många. I går hade jag turen med att oxå kunna ge till honom. Blev förvånad, lätt chockad när jag förstod att han blev rörd utav vad jag sa. I hissen var min enda tanke att jag måste ringa Mats för jag var förvirrad över just det där med att även jag hade något att ge + att det var en massa saker med vård och omsorg som var rörigt och för mycket för mig. Gud hade ordnat det för Mats satt i min dörröppning. Å vad det var gott! Gud har verkligen sänt Mats till mig som en fantastisk följeslagare på livets hårda väg. En relation där vi både ger och tar. Mannen från hjälpmedelscentralen kom i perfekt tid och lagade bromsen perfekt.
Dags för lunch och vila trodde jag, men då ringde en utav de få bra läkarna. Hon arbetar på rehab. Det har varit strul med lite saker så hon ringde enbart för att informera om att ett utav de större problemen hade ordnat sig. Hon kom ihåg att jag inte vill att vårdpersonal ringer utan att ha avtalat en tid och var så fin så att hon faktiskt bad om ursäkt för att hon ringde sådär plötsligt som jag har svårt för. En läkare som för det första bryr sig om mina tillkortakommanden och som dessutom ber om ursäkt – det är inte vanligt! All heder till henne! Hennes attityd höjde mig och det positiva beskedet som gavs gjorde så att John Blund snabbt infann sig.
Tvätt in och ur maskin, vädra och försöka rädda hem och mikrovågsugn efter torsdagens malör med att bränna vetekudden i mikron. Hualigen vad det luktade (och i skrivande stund fortfarande luktar). Om jag inte hade haft pressad citron och Ättika hemma som behövde användas upp så tror jag att det hade varit billigare med att köpa ny mikro. Varit för stressade under hela veckan så många misstag och fel har det blivit. Inget som jag mår bra utav. Försöker landa, men då jagar rädslor, återupplevelser, ångest och smärta mig. Behöver ha ett lugnare tempo på veckorna, men kommer inte riktigt på hur att våga det där lugnare. Tur att jag kan träna för det minskar alla ovannämnda besvär.
På eftermiddagen blev det för oss att göra en massa ärenden. Vi vaccinerades i veckan och har sedan dess inte riktigt rört på oss. Mats blev rätt dålig denna gång. Jag fick allergisk reaktion, men var nästan helt ok dagen efter. Nåväl det blev en lagom mjuk start för våra muskler att rulla till och från olika affärer och apotek i ett härligt solsken. Märktes på folk att de var glada över minskade restriktioner och att solen sken. Många spontana samtal med diverse blev det + trevliga dito med personal. Det tog hela eftermiddagen att rulla till affärer och så hem för att packa ur ryggsäckarna för att sedan göra nästa ärende. Egentligen dags för mediciner och mat när vi var klara, men då behövde ju Mellby ut. Han visste inte om han ville (Det vet han aldrig.),men han behövde. Nöden har ju ingen lag sägs det :-). En lite lustig tur med honom innan hemtjänst och samvaro då vi skapade och pusslade. Heeelt slut däckade jag i fåtöljen vid 21.00-tiden.
Pusslet som vi pusslat de senaste veckorna har varit väldigt lurigt. Vet inte om jag kan säga svårt, men jag som älskade motivet när jag köpte pusslet har nu lite blandade känslor inför den vackra hösten i fjällen :-).
Hoppas att du får härliga möten idag! Marie