Hej! Tänkte berätta om onsdagen idag på en lördag, men den var så brokig och variationsrik och rätt galen så jag bara måste dela med mig. Det hade blivit stopp i min sond som är den som jag använder för att få i mig sondvälling. Sondvällingen är min huvudsakliga föda så stopp i sonden innebär svält. Att svälta gillar jag inte. Skulle till exempel aldrig anmäla mig till Robinson för jag mår inte enbart dåligt fysiskt utav att inte få mat på regelbundna tider, utan jag blir dessutom riktigt grinig. Så jag tänker att om jag skulle deltaga i ett program som Robinson så skulle jag inte bli långlivad för de andra skulle bli oerhört trötta på mig. Bra tv kanske när jag verbalt blir allmänt hopplöst grinig och säger saker som inte är bra :-). Eftersom det var stopp i sonden och jag vet vilken lång tid det tar innan de byter sonden så var jag extremt orolig när jag åkte till dysfagisjuksköterskan. Hade dessutom inte fått i mig någon sondvälling på ett dygn så jag var grinig. Hade med mig mitt boendestöd som tur var för när vi kom till Skövde sjukhus så hade de börjat med vakter och personal igen på grund utav pandemin. De satt denna gången på insidan så ingenting vittnade om att jag skulle behöva möta vakterna utifrån. Direkt på insidan satt de så jag fick mig en smärre chock och enbart rullade iväg till den mötande personalens irritation, men boendestödjaren löste situationen snyggt och bra. Hade några incidenter i somras då vakterna involverades utan anledning, men allt blev fel så jag skäms något enormt varje gång som jag möter de. Mitt i min skam och stress så säger boendestödjaren att personalen hade sagt att vi skulle gå direkt till mottagningen för det gick inte att anmäla sig i receptionen som vanligt för Elvis var nerlagd. Elvis är deras administrativa system, men min hjärna gick ju i gång. Jag såg Elvis grav framför mig och tänkte snabbt att mig veterligen så lades Elvis ner för länge sedan, men vet ju att det finns människor som tror att Elvis lever :-).
Väl inne hos dysfagisjuksköterskan så var spänningen i rummet tjock. Vi alla tre var oroliga för att hennes skicklighet inte skulle räcka till för att få igång sonden. Inte läge att hamna i kö till Sahlgrenska mitt i den senaste toppen av pandemin. Att inte få i sig mat är inte speciellt högprioriterat inom vården. Efter en stunds meckande så fick hon bort stoppet i sonden. Hon fick säga det till mig tre gånger innan jag verkligen förstod att sonden fungerade. Jag blev så lättad så att tårarna sprutade. Sedan lapiserade hon ingångshålet för sonden och lade om som vanligt och vi hade det som vanligt väldigt trevligt och pratade om allt mellan himmel och jord. Nästan som en liten tjejträff därinne på behandlingsrummet och de nya mjukare och lila madrasserna tillsammans med nyrenoverat rum påverkade oxå positivt.
På vägen dit i sjukresan så delade vi taxi med en man som vi inte kände. Han var väldigt trevlig. Bland annat så informerade han mig på halvt allvar, halvt skämt om att stolar och inredning i fikarummet på en arbetsplats inte är tänkta att vara för bekväma för då sitter folk kvar längre än vad cheferna vill. Vi pratade dessutom en hel del om Norrland. Vi lät som värsta sörlänningarna för han hade mest varit på de nordöstra delarna utav Sveriges mer nordliga regioner och mina få erfarenheter är mest från de västra delarna mot Norge till. Att prata om att människor, natur och förutsättningar är likadana i båda de områdena är som om en person från norr skulle säga att Stockholmare och Göteborgare är sak samma. Och det är vi inte vill jag som Göteborgare påpeka. Bortsett från våra plattityder om ”norrlänningar” så berättade han att nu när städerna ska flyttas så hade han en kompis som hyrde ut sin lägenhet för 50000kr/månad till fyra byggarbetare. Han berättade vidare om att stora delar utav våra norra landskap håller på att växa. Flera företag som har med IT och företag som har med batteri-tillverkning att göra har startat verksamheter där. Städer flyttas ju för att gruvföretagen hittat nya platser att gräva ut naturtillgångar från moder jord på, vilket genererar arbetstillfällen nu, men oxå inom gruvindustrin därefter. Bilindustrin fortsätter att ha testplatser där även om Finland oxå har många testplatser. Detta sammantaget gör att det nu är brist på personal i norr. Jag blev väldigt glad över denna information för jag tycker att den regionen blivit styvmoderligt behandlad under säkert 500år.
På vägen hem åkte vi tillsammans med en lite försagd dam och så då det lustiga att mannen som vi hade delat sjukresa med på ditvägen och som jag berättade om ovan oxå åkte med. Både han och jag var trötta efter våra behandlingar, men det hindrade inte en god stämning. Han slängde käft med chauffören och jag pratade på tok för mycket med mitt boendestöd för jag blir tjötig när jag är trött. Ärvt detta från mamma och mormor i rakt nedstigande led :-). Jag hoppas att mitt boendestöd kunde zooma ut och inte bry sig om mig så mycket för hennes egen skull :-). Många skratt och glade tillrop blev det i alla fall och det verkade som om vi roade den lite försagda damen dessutom.
Arbetsterapeuten som var med på katastrofen som inträffade på måndagen ringde mig när vi åkte hem. Det blev ett bra samtal där jag även hann tacka henne för allt bra som hon gjort och att hon varit bra med Mats och mig. Hon arbetade nämligen sin sista dag på onsdagen. Fick reda på att hon hade beställt en helt ny rullstol till mig och fixat lite andra saker som det var kris på. Hon berättade att den kränkande konsulenten hade genom genom att ta upp onödig tid och genom att kränka oss och vrida och vända på rullstolen så att den blev ännu sämre, kommit fram till precis det som Mats och jag sa från början nämligen att rullstolen var ett dåligt måndagsexemplar. Vi hade verkligen specificerat på ett kunnigt och erfaret vis vad det var för fel på rullstolen, men för döva öron…inte svårt att förstå vart skattepengarna tar vägen…
Efter vila så var det start på de digitala träningarna som sänds utav föreningen för ryggmärgsskadade. Som tur var så var det yoga. Förra terminen så började de med styrketräning efter att alla hade slöat över sommaren – det var inte bra, men humoristiskt. Nåväl ett ovanligt bra yoga-pass så jag blev görtrött. Effektiva jag hade kommit på idén att eftermiddagen ändå var förstörd utav att vi hade träningspasset att passa så vi kunde lika gärna handla efter det. Sagt och gjort så gjorde vi det. Göta Petter en så galen handling. Vi ställde till det med apparaterna för pantning av flaskorna så vi fick besvära personalen. Vi strulade när vi skulle köpa smoothies så vi upptog onödig tid utav personalen. Vi velade med allt vad vi skulle köpa och hade svårt för att hitta ord så kommunikationen oss emellan blev som ”godag yxskaft”. Dessutom för första gången på ett år så hade vi missat att skanna in en utav varorna så det blev till att besvära personalen igen. Sedan så fick vi inte i hop att packa ner varorna efter att personalen hade fått plocka upp alla varor på grund utav vår miss med skanningen så då fick vi be om hjälp igen. Hade så ont i magen på grund utav skratt efter den handlingen. I hissen upp fick jag sällskap utav några grannar och en utav de hade erfarenhet utav yoga och hon markerade tydligt att kombination slappna av med ett pass yoga och sedan handla var typ urbota dumt :-). Vi lär inte göra det någon mer gång :-).
Efter hemtjänsten med allt vad det innebär så pusslade vi. Då vi, speciellt jag, inte mått speciellt bra och dessutom inte fått i mig tillräckligt med mat dagarna före i kombination med allt som hänt under dagen så blev även vår tid tillsammans med att pussla ett enda galet skrattinslag på dagen. Tror att jag hittade två bitar på två timmar. Dessutom så försökte jag övertala telefonen min om att den hade fel när den sa att jag hade spelat spel under längre tid på onsdagen än på tisdagen. Jag tänkte mig inte för och gjorde det verkligen seriöst. Inte förrän Mats låg dubbelvikt av skratt så förstod jag hur urbota dum jag var även där :-).
Vissa dagar är verkligen brokiga och tokiga. Det var skönt att efter flera riktigt tunga dagar orka ta in det lilla positiva. Hoppas att du orkar ta in det positiva idag och om du inte gör det så har du min fulla empati. Marie