Hej!
Idag är jag ledsen och tacksam. Flyttade in här i den lägenhet som jag bor i nu för ganska exakt ett år sedan. Inte kommit i ordning ännu då många saker är för svåra för Mats och mig att klara av själva på grund utav våra funktionsnedsättningar. Enbart det faktum att vi inte når speciellt högt är ett hinder i sig. Vi har nu äskat pengar från min pappa och fått tag i en fantastisk kille så att det börjar närma sig en mer fungerande vardag. Dessutom har vi bott in mig så pass så att vi märkt hur jag behöver och vill ha det i min lägenhet. Vi delar på ett utav rummen som vi har som träningsrum och en massa saker som vi har gemensamt förvarar vi oxå där + att jag har behövt Mats hjälp med att förstå vad som fungerar bäst för mig. Nåväl glada i hågen när killen kom så satte vi alla tre fart. Vi slet på alla tre och Mats och jag slängde oss in med full energi och taskig ergonomi i arbetet. Min höft hoppade ur led på sen eftermiddag och Mats höft började oxå krångla. Våra axlar och nackar sa tidigt i från. Inget kan stoppas oss när viljan finns där så vi struntade i alla signaler från kroppen. På kvällen hade vi båda extremt ont. Mats hade turen med att hans smärta lade sig någotsånär under natten, men det gjorde inte min. Natten var hemsk och hela nästa dag var jag yr av smärta, hade ont i hela kroppen. Det blir ofta som så att om jag får en ordentlig smärta så sätter den fart på alla andra smärtor + att jag inte klarar utav det småonda heller. Detta gjorde mig väldigt ledsen och sårbar. Inte smärtan i sig utan det faktum att det är så lite som jag kan göra själv. Min dröm var tidigt att bli snickare. Både Mats och jag vill ha ett torp på landet som vi renoverar och fixar med och en stor trädgård, helst en naturtomt. Att få fixa och dona när det passar en själv. Spara i hop till det som behövs, göra fel och göra om. Riva och bygga nytt, tapetsera för att sedan måla om. Allt det har alltid varit min dröm som aldrig gått i uppfyllelse och aldrig heller kommer att göra det om inte Gud ger oss ett torp i himlen. Samtidigt så är jag väldigt tacksam för att vi fått tag i en kille som går på gymnasiet och som inte är överdrivet bortskämd från sina föräldrar utan får lära sig att tjäna sina egna pengar tidigt. Dessutom är han trevlig, noggrann och duktig. Är enormt tacksam för att pappa vill och kan hjälpa till ekonomiskt för inte ens det klarar jag själv. Finns inte någon mån att spara som fattig sjukskriven. Som sagt väldigt ledsen för min oförmåga att fixa i mitt egna hem samtidigt som jag är väldigt tacksam för att Gud gett oss den här killen till hjälp och för pappa.
Hoppas att du oxå har tacksamhet i ditt liv! Marie
Ps! Min morfar växte delvis upp i torpet Pilagård i Abild i Halland. Ds!