Hej! I fredags hade jag en hektiskt dag. Började med att se ett avsnitt av Father Brown på tv mellan 4.00 och 5.00. Därefter frukost och Wordfeud tillsammans med diverse vänner. Det är ett roligt spel tycket jag och så håller jag liksom kontakten med lite vänner den vägen på ett vardagligt och enkelt sätt. Funkar för mig som det heter. Roligast är om det blir jämnt och om jag därefter vinner :-). Nä bäst är faktiskt när vinsterna blir lagom jämna de oxå. Nåväl sedan blev det dusch och fixa med alla mina organ som ligger utanför magen istället för på insidan, som jag säger. Det bar sig inte bättre än att jag hade så mycket insikter och tankar som jag delvis fått från Gud + egen stress inför kommande veckors måsten och om hur vi ska göra för att undvika att bli sjuka i Covid eller annat och hur personalbristen kan komma att påverka oss, så jag var tvungen att väcka Mats. Han var ovanligt mycket med på noterna för att vara för honom för tidigt på dagen så samtalet blev lite för långt. Märkte inte att tiden hade naggats på så jag tog god tid på mig när jag till andra frukosten spelade patiens och dagdrömde mig iväg. Detta resulterade i att jag blev försenad till sjukresan. Som tur var så ringde chauffören mig och väntade. Alltså lite pinsamt när jag hade varit vaken sedan 4.00 på morgonen och då blir försenade till sjukresan klockan 8.00 :-).
På vårdcentralen så blev det omläggning utav min sond. Eftersom den hade behandlats på onsdagen så luktade det illa och gjorde lite väl ont för min smak trots extra smärtstillande både i mig och på såret. Det blev lite jobbigt och spastiskt och illamående. Är ju van så att stå ut är det enda som gäller. Provtagning och så kom astma-sköterskan in och informerade om att jag skulle höja kortisondosen. De är oerhört omtänksamma och smidiga på min vårdcentral. De tar verkligen hand om hela mig och håller koll på hur jag ligger till på alla områden. Enbart det att de orkar med mig och det är imponerande.
Mitt boendestöd ringde efter besöket så jag pratade med henne i ett hörn utav vårdcentralen och det var behövligt. Är väldigt sliten och skör just nu. Därefter tog jag mig till Diaverum som ligger i samma byggnad som vårdcentralen för dialysen är det enda ställe i Falköping som har en våg för rullstolar. Vägde mig och hade ett trevligt samtal med personalen som hjälpte mig. Blev lite förvånad för den nye personalen som jag pratade med var en yngre kille. Enligt mina erfarenheter så brukar inte just den sortens personal söka sig till dialysen. Det är ju ett oerhört tekniskt arbete så det förstår om det lockar, men oxå väldigt socialt. Patienterna ligger ju uppkopplade i flera timmar och man träffar de flera gånger i veckan året runt under många år. Det kändes dock som om han passade in där. Jag blev väldigt glad för jag hade ökat i vikt. Var över 43 kilos strecket!
Byltade på mig efter vägandet och gav mig ut på den första promenaden på flera veckor. Snön hade smält bort och solen värmde trots motvinden. Det var görskönt. De har i år sparat in på att skotta så det är därför som jag och många med mig inte kommit ur sina hem på veckor. Rullade mot Gudhem. Det blev en timmes promenad fram och tillbaka. Njöt av naturen och hästarna som var i hagarna utanför ridskolan. Drömde mig tillbaka till alla gånger som jag var med Linnéa när hon red.
Tillbaka på sjukhusområdet efter promenaden blev det till att ta lunch och mediciner inne i den större delen utav sjukhuset som innehåller lite utav varje som är vårdrelaterat. Direkt därefter till toaletten på folktandvården för att borsta tänderna. Då det blev lite halvdant med tandborstningen så inledde jag givetvis med att be om ursäkt till tandläkaren för att jag inte gjort storstädning i munnen precis innan besöket. Jag verkligen skämdes och förklarade alldeles för ingående om varför det inte var perfekt i munnen. Det blev ett riktigt antiklimax för mig för han brydde sig inte. Bedövningssalvan räckte så slapp den där bedövningen med spruta. Dels gör den ont och dels så tar det ju ett tag innan den släpper. Inte lika länge som när jag var ung, men ändå. När jag ska gå uppstår en rätt lustig situation. Jag hade gett honom min bettskena. På grund utav diverse så passade den inte längre utan det ska göras en ny. Tandläkaren räckte mig asken med bettskenan i när jag skulle gå och sa att jag kunde slänga den när jag kom hem. Jag tyckte att det la var lika bra att han slängde den direkt. Nä det ville han inte för det tyckte han var lite jobbigt. Jag tyckte verkligen att det var jobbigt att slänga en hyfsat dyr historia som jag inte kunnat använda över huvud taget och som dessutom låg i en osliten fin rosa plast-ask. Där satt han med asken i handen utsträckt emot mig och jag tog inte emot den och båda liksom frös i agerandet. Då säger den äldre tandsköterska ”Jag slänger den!” med en suck. Både tandläkaren och jag blev mycket lättade. Snacka om dumt :-).
Hem med sjukresor. Slänga i mig mediciner och fika. Tillsammans med Mats till apoteket där vi fick en så omständlig och icke kunnig personal + att det var fel på några recept så jag fick panikanfall. Tack gode Gud för att Mats var med för jag fick rulla ut. Blev tvungen att ringa vårdcentralen när jag kom hem för att få fixat med recepten, men där blev allt oxå fel så en läkare blev sur på mig. Sköterskan hade nämligen bett honom om att ringa upp mig redan där och då. Jag hade inte tänkt att läkaren skulle stressa med recepten en fredagseftermiddag utan det räckte om justeringarna gjordes på måndagen. Ångesten, att göra fel på något vis, skammen och rädslan slog till så hårt så inte förrän jag hade bett flera gånger under natten, skrivit ett förklarande brev till läkaren och pratat med Mats på lördagen så mådde jag ok. Vet inte om du oxå har ofrivilliga konflikter och missförstånd som bara blir liksom. Antagligen så skulle jag inte klämt in apoteket på eftermiddagen efter en så tuff dag. En dag utan vila och utan tillräckligt med näring, med enbart möten med människor som jag är i beroendeställning till även om de alla var bra. Jag skulle nog ha avslutat dagen i fåtöljen redan där på eftermiddagen. Efter att ha fått massage från Mats och efter att hemtjänsten hjälpt mig så slutade i alla fall dagen till slut i fåtöljen framför tv-streamande av favoritprogram. Det blev med andra ord en lite för hektisk dag. Ledsamt att det jag mest kommer i håg från fredagen är just eftermiddagens misslyckanden och inte den härliga promenaden eller den läkande massagen. Jobbar på att fokusera på promenaden och massagen.
Hoppas att du slipper ofrivilliga konflikter och missförstånd idag! Marie