Hej!
Bortsett från att jag ska lära mig att skriva 2022 så tänker jag i dag på ett samtal som jag hade med killen som varit och hjälpt oss de senaste dagarna. Han går på gymnasiet så det blev att vi kom tal om hur det var med studierna i samband med pandemin. Vad han visste nu var att de kommer att ha vanlig skolgång under våren. Det hade varit jobbigt den tiden då de varit tvungna att vara hemma. Det hade successivt blivit segare och tyngre; svårare att komma ut och allmänt ta sig för något och till och med svårare att studera. De där spontana samtalen, luftbubblorna människor emellan, de spontana frågorna till lärarna, den mellanmänskliga ordlösa dialogen saknades när man inte kunde ses i verkligheten och allt det hade satt sina spår på de flesta områden i hans och hans kompisars liv. Dock så var det ju bra att pandemin var och är demokratisk på så sätt att alla drabbas. De fattigaste och sjukaste drabbas givetvis som vanligt hårdast, men själva viruset drabbar alla.
När jag gick på gymnasiet i mitten och slutet utav 1980-talet så härjade Aids-epidemin. Den var inte demokratisk på samma sätt. Plötsligt fanns det som man såg på det då, ”en annan sorts” människor, nämligen homosexuella. Jag visste att de fanns, ”sådana där”, vi hade en i bekantskapskretsen, men de fanns ju ändå inte före Hiv. Självklart har det alltid funnits personer som inte är heterosexuella i strikt mening, men det har ju varit förbjudet för de att verkligen finnas och de har inte fått existera fritt, om jag säger så. De har inte fått leva ut sin kärlek, vilket jag är mycket glad för att de får i dag. All kärlek mellan vuxna människor som sker på lika villkor är enligt mig god. Då när Hiv var nytt så åt vi ett tag med plastbestick och drack ur plastmuggar. Man började snegla på diverse i skolan för att försöka lista ut om någon var homosexuell eller ej. Man särbehandlade, det florerade hemska historier som skulle föreställa roliga och inte trodde man på om någon heterosexuell hade drabbats utav Hiv att den verkligen var heterosexuell. Man pratade om att isolera alla som var smittade eller som var homosexuella och precis som många med Jonas Gardell i spetsen vittnat om så var det en särbehandling som inte var vacker. Det var i många läger som så att det tycktes att de homosexuella fick skylla sig själva eftersom de var syndiga. Att det fanns andra varianter än just heterosexuella och homosexuella var det inte tal om. Ordet eller människor som på något sätt identifierade sig som hen och eller inom epitetet HBTQ fanns absolut inte. Är tacksam för att vi i Sverige i dag tillåter en större variation mer än då i alla fall. Hiv var inte demokratiskt och drabbade en redan hårt drabbad grupp hårt.
Är därför trots allt tacksam för att pandemin som drar igenom nu drabbar oss alla. Det är ett demokratiskt virus, om man nu kan säga så, och det är jag tacksam över.
Hoppas att du inte drabbats för hårt utav vare sig Hiv eller Covid! Marie